NASA säger att värmeskölden på Orion fungerade som väntat under Artemis II efter detaljerad granskning efter flygningen

NASA uppgav i en uppdatering publicerad den 15 oktober att ytterligare teknisk analys av värmeskölden på rymdfarkosten Orion från Artemis II har bekräftat tidiga data som tydde på att det termiska skyddssystemet fungerade som väntat. Uppdraget, det första där astronauter flög ombord på Orion, förde fyra besättningsmedlemmar runt månen och tog dem tillbaka till en nedslagslandning i Stilla havet utanför San Diego den 10 april 2026. En kompletterande bildartikel från NASA visade undervattensbilder av värmeskölden tagna av dykare från den amerikanska flottan kort efter att kapseln landat.

Enligt NASA nådde Orion en toppfart på 39 gånger ljudhastigheten under återfärden och utsattes för yttre temperaturer över 4 000 grader Fahrenheit vid maximal uppvärmning, medan kabinen höll sig i intervallet kring mitten av 70 grader Fahrenheit. Myndigheten uppgav att farkosten kom inom 192 fot från sin planerade inträdespunkt (entry interface) och gick ned 0,59 miles från den förutsagda landningspunkten.

Resultatet följer på ändringar som NASA gjorde efter den obemannade flygningen Artemis I, då värmeskölden förlorade förkolnat material. Med stöd av arc jet-tester vid sitt Ames Research Center kortade myndigheten den maximala sträckan längs markspåret (downrange) som Orion kunde färdas mellan inträdet i atmosfären och nedslaget, för att minska den tid skölden tillbringade i det temperaturintervall som kopplats till problemet på Artemis I. NASA uppgav att detta minskade sprickbildning och förlust av förkolnat material med en faktor tio: ingenjörer fann nio ställen med förlust av förkolnat material i varierande storlek på skölden från Artemis II, mot 103 på Artemis I. Skölden består av 186 enskilda block av Avcoat, och NASA uppgav att bakskalet (backshell), täckt med 1 300 keramiska plattor, också fungerade som väntat, utan tecken på överhettning kring tätningar för fönster, ventiler, styrraketer och sidoluckan.

Bedömningen är inte avslutad. NASA uppgav att dess team har utfört laserskanningar av sköldens yta och jämför dem med mätningar gjorda före flygningen för att fastställa hur mycket material som eroderat bort, vilket sedan ska kontrolleras mot prognoserna. Skölden flyttades till Marshall Space Flight Center i Huntsville, Alabama, där provuttag och inre röntgenskanningar inleddes i augusti; NASA uppgav att provtagningen, tillsammans med materialtester och termisk analys, fortsätter för att stödja den långsiktiga utvecklingen av värmesköldar. För Artemis III, planerad till nästa år i låg omloppsbana runt jorden, uppgav myndigheten att värmesköldens konstruktion uppgraderats så att blocken av Avcoat har enhetlig och jämn permeabilitet.

Värmeskölden hade granskats kritiskt redan före flygningen. Ars Technica rapporterade förra månaden att beslutet från NASA att flyga skölden på Artemis II oförändrad och i stället ändra återinträdesbanan inte var utan kontroverser, och att analysen efter Artemis I hade funnit att Avcoat inte kunde ventilera gaser, som blev instängda och orsakade sprickbildning. Vid ett möte i Aerospace Safety Advisory Panel (rådgivande panel för flygsäkerhet) kallade panelmedlemmen Paul Hill sköldens skick ”mycket tillfredsställande” och nämnde ungefär nio ställen med förlust av förkolnat material, enligt Ars. Hill påpekade också en avvägning: den reviderade profilen minskade räckvidden längs markspåret (downrange) för Orion, vilket hjälper planerarna att hitta en lämplig nedslagsplats om vädret ändras. Han sade att ett mer permeabelt Avcoat för Artemis III och senare uppdrag bör återställa en mycket större räckvidd längs markspåret.