Nobelpriset i kemi 2026 går till Kagan och Soai för arbete om hur enhänta molekyler kan uppstå

Kungl. Vetenskapsakademien meddelade den 7 oktober att Nobelpriset i kemi 2026 tilldelas Henri B. Kagan vid Université Paris-Sud, Frankrike, och Kenso Soai vid Tokyo University of Science, Japan. Akademien belönar dem för upptäckten av icke-linjära effekter och autokatalys i asymmetrisk organisk syntes och säger att de två har hittat svaret på en gammal gåta: hur kemin kan komma att gynna bara den ena av en molekyls två spegelbildsformer. Kagan, född 1930 i Boulogne-Billancourt, är professor emeritus vid dåvarande Université Paris-Sud; Soai, född 1950 i Hiroshima, är professor emeritus vid Tokyo University of Science. Prissumman på 12 miljoner svenska kronor delas lika mellan dem. Nature rapporterar att Soai var ute och handlade nära sitt hem när samtalet nådde honom.

Många molekyler, däribland aminosyror, förekommer i två versioner som speglar varandra på samma sätt som en vänster och en höger hand. Levande organismer använder dock bara den ena av dem, en egenskap som kemister kallar homokiralitet; akademien påpekar att termen kommer från grekiskans ord för ”samma” och ”hand”. Enligt akademien slutade det genomgående med lika mängder av båda formerna i provrören när kemister genomförde reaktioner som kunde ge vilken som helst av formerna. Det hade betydelse i praktiken såväl som i teorin, förklarar akademien, eftersom bara den ena av de två formerna har den önskade effekten hos molekyler som ska verka på levande varelser, till exempel läkemedel. Nature ger ett exempel: DNA-molekylen har en högerhänt form, medan de aminosyror som finns i levande organismer är vänsterhänta.

Enligt akademien tog Kagan det första avgörande steget 1986 med ett nytt sätt att styra kemiska reaktioner, vilket gjorde att han fick ett större överskott av den ena spegelbilden än kemister hade trott var möjligt. Nature beskriver detta som ett bevis för att en liten obalans i en katalysators handenhet kan förstärkas i produkterna. Soai byggde vidare på detta. Akademien säger att en central publikation från 1995 beskrev hur han konstruerade den första reaktionen med potential att vara homokiral, och att han 2003 presenterade en reaktion där bara den ena av de två spegelbilderna bildades, något som enligt akademien inget annat än livet självt tidigare hade klarat av. I Soais experiment från 1995, rapporterar Nature, fungerade reaktionens produkt som sin egen katalysator, och ett initialt överskott på bara 2% av den ena formen växte till 87%.

Nature placerar arbetet i en längre forskningstradition. Tidskriften påminner om att den teoretiske fysikern Charles Frank vid University of Bristol 1953 föreslog att en reaktion som kan framställa sin egen kirala katalysator skulle vara självförstärkande och låta den ena spegelbilden ta över. 2001 års kemipristagare William Knowles, Ryoji Noyori och Barry Sharpless använde kirala katalysatorer för att driva reaktioner mot den ena versionen av en molekyl; enligt Nature gick Kagan och Soai ett steg längre genom att konstruera reaktioner som producerar sin egen kirala katalysator och därmed omsätta Franks idé i praktiken. Den organiska kemisten Jonathan Clayden i Bristol sade till Nature att Kagan visade principen och att Soai-reaktionen gav det första verkliga exemplet. Heiner Linke, ordförande i Nobelkommittén för kemi, sade att pristagarna hade löst ”en kemisk gåta som är mer än ett sekel gammal”.

Forskare som Nature citerar ser också kopplingar till livets uppkomst. Furkan Öztürk, forskare i prebiotisk kemi vid California Institute of Technology, sade till Nature att arbetet har väckt stort intresse bland dem som försöker förklara varför biologiska molekyler som aminosyror och nukleinsyror vanligtvis förekommer i en enda kiral form. Han varnar för att Soai-reaktionen bygger på förhållanden och reagens som passar dåligt ihop med den tidiga jorden, och påpekar särskilt att den inte kan äga rum i vatten, men han anser att dess grundprinciper ändå har mycket att lära oss. Syntetkemisten Stephen Fletcher vid Oxford sade till Nature att han kunde se priset ge ny fart åt försöken att fastställa reaktionens biologiska relevans.